vi satt i vindstilla
öronbedövande tystnad
som överträffade allt
vi kunde skapa åt oss själva
vi kastade kalla klumpar
och de förvandlades
i mötet med den frusna sjön
till skimrande diamanter
som spreds smattrande över ytan.
lyssnade på tystnaden
och efter dig.
lyssnar du på mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar