allt som oftast fattas du mig
jag har själv placerat dig långt
utom sikte
I mina tvetydiga försök
att nå dig
står jag på tå
bredvid en evig stege
och sträcker händerna
i din riktning
vid vägskäl väljer jag
bort dig
för utan dig kan jag inte
heller röra mig på din väg
du är konkret, och i dig själv
skräckinjagande, livsfarlig
Så jag står vänd med ryggen mot.
ta, snälla du, tag i mig,
nästa gång jag sneglar över axeln.
till mod från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar