någon andas mellan raderna

där står vi, näst längst fram igen.
det är inte ens ett halvår sedan jag satt på en stol vid ett bord på mosebacke och lyssnade på samma musik då det inte ens var halvfullt. Men jag var lika, om inte en aning mer, berörd då.
nu stod jag här. stort, knökat, alla var där. hypen är ett faktum och någonstans hamnar den i vägen för mitt möte med musiken jag älskar. men ibland tar jag mig tid. blundar och kopplar bort människorna och då är jag där igen. på en stol, innan hypen kom.
Jag överväldigas av texter och sång och allt. Det
är så bra. Så äckligt bra. Jag genomborras av texterna. Om jag, som sagt, genom sorlet lyckas ta in dem - inte bara höra.



Jag vill skriva alla texterna här. men det bli den här:

Dimman över broarna
och morgonen
och nätterna som kommer
jag bär på mina kors
på mina synder
och en öppen plats
som sjunger

Jag var bara ett barn som sträckte sig ut
och rörde vid lågan
Säg vad ni vill

Det tänds och släcks
i fönstren
i mitt huvud
i mitt bröst och under jorden
alla röster alla ansikten
som rör sig
och som skiftar om i oss
och tidningarna blåser
över marken
med den värld som vi förtjänar
det låg en hög av döda fåglar
framför dörrarna
men vi öppnade ändå

Jag var bara ett barn när jag sträckte mig ut
och brändes av lågan
Säg vad ni vill

Gud ligger och ruttnar
i containern
inga papper
inga nummer
och under skyskraporna
hörde jag hur
mörkret långsamt trängde fram
i varje spricka
varje steg
och varje handslag
mellan mig
och alla andra
som ville göra någon skillnad
ville drömma
om något större
för varann




Jonathan Johansson.

Det här är bra. så bra så det gör ont ibland