fastnar i röriga spiraler av tankar om identitet och mänsklighet. nakenhet, ärlighet, omsorg, exhibitionism, längtan, substitut, kultur och allt detta i mig.
att vi är så lika allihop. jag undrar vad det är som skiljer mig från dig. hur hamnade jag där du inte slutade.

v.14

I wish I'd see a field below
i wish I'd hear a rooster crow
But there are none who live downtown
And so the day starts out so slow
Again the sun was never called
And darkness spreads over the snow
Like ancient bruises
I'm awake and feel the ache
But I wish I'd see a field below
I wish I'd see a field below

I wish I'd see your face below
I wish I'd hear you whispering low
But you don't live downtown no more
And everything must come and go

Again the sun was never called
And darkness spreads over the snow
Like ancient bruises
I'm awake and feel the ache
I'm awake and feel the ache
But I wish I'd see a field below
But I wish I'd see a field below
I'm awake and feel the ache
But I wish I'd see a field below
I'm awake and feel the ache
But I wish I'd see a field below
I wish I'd see a field below
I wish I'd see a field below


-Regina Spektor

I'll never have to see the day again

jag är så fruktansvärt tillfreds med tillvaron i denna stund. du anar inte.
helt fantastiskt.

till S

jag rotas när jag är med dig
för när du är trygg blir jag trygg
det blir så när du har djupa rötter

jag är vass när jag är med dig
för när du är ärlig blir jag ärlig
det blir så när du är ett spjut

jag blommar när jag är med dig
för när du är sprudlande blir jag sprudlande
det blir så när du är en hel blomsteräng




och jag längtar på dig.

jag har en plan

HEJ

allt som oftast fattas du mig
jag har själv placerat dig långt
utom sikte

I mina tvetydiga försök
att nå dig
står jag på tå
bredvid en evig stege
och sträcker händerna
i din riktning

vid vägskäl väljer jag
bort dig
för utan dig kan jag inte
heller röra mig på din väg

du är konkret, och i dig själv
skräckinjagande, livsfarlig

Så jag står vänd med ryggen mot.
ta, snälla du, tag i mig,
nästa gång jag sneglar över axeln.





till mod från mig

vi satt i vindstilla
öronbedövande tystnad
som överträffade allt
vi kunde skapa åt oss själva

vi kastade kalla klumpar
och de förvandlades
i mötet med den frusna sjön
till skimrande diamanter
som spreds smattrande över ytan.

lyssnade på tystnaden
och efter dig.
lyssnar du på mig?

någon andas mellan raderna

där står vi, näst längst fram igen.
det är inte ens ett halvår sedan jag satt på en stol vid ett bord på mosebacke och lyssnade på samma musik då det inte ens var halvfullt. Men jag var lika, om inte en aning mer, berörd då.
nu stod jag här. stort, knökat, alla var där. hypen är ett faktum och någonstans hamnar den i vägen för mitt möte med musiken jag älskar. men ibland tar jag mig tid. blundar och kopplar bort människorna och då är jag där igen. på en stol, innan hypen kom.
Jag överväldigas av texter och sång och allt. Det
är så bra. Så äckligt bra. Jag genomborras av texterna. Om jag, som sagt, genom sorlet lyckas ta in dem - inte bara höra.



Jag vill skriva alla texterna här. men det bli den här:

Dimman över broarna
och morgonen
och nätterna som kommer
jag bär på mina kors
på mina synder
och en öppen plats
som sjunger

Jag var bara ett barn som sträckte sig ut
och rörde vid lågan
Säg vad ni vill

Det tänds och släcks
i fönstren
i mitt huvud
i mitt bröst och under jorden
alla röster alla ansikten
som rör sig
och som skiftar om i oss
och tidningarna blåser
över marken
med den värld som vi förtjänar
det låg en hög av döda fåglar
framför dörrarna
men vi öppnade ändå

Jag var bara ett barn när jag sträckte mig ut
och brändes av lågan
Säg vad ni vill

Gud ligger och ruttnar
i containern
inga papper
inga nummer
och under skyskraporna
hörde jag hur
mörkret långsamt trängde fram
i varje spricka
varje steg
och varje handslag
mellan mig
och alla andra
som ville göra någon skillnad
ville drömma
om något större
för varann




Jonathan Johansson.

Det här är bra. så bra så det gör ont ibland

v.12

May Flower
Pink, small, and punctual,
Aromatic, low,
Covert in April,
Candid in May,

Dear to the moss,
Known by the knoll,
Next to the robin
In every human soul.

Bold little beauty,
Bedecked with thee,
Nature forswears
Antiquity.

- Emily Dickinson

Nu hänger det på varje kvist, en solskensoptimist

snart.
jag känner våren andas mig i örat.
vaknar av ljus och nybakat bröd.
fri i massor av bemärkelser.
almanackan full av ord.

stressar men med något slags hopp.

och jag rymmer igen.
fast denna gången söderut.
till de trakter jag kallar hem.

firar där mitt 21 år i livet.
21 år av Elin Lennartsson.

v.10

Vi spelade kula i Torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.

Jag ångra mig då jag kom till min port
jag tyckte det var nåt fult jag hade gjort,
å jag gnodde tillbaka men ingenstans,
kunde någon säga var grabben fanns.

Jag ångrar det än, när jag ser dem spela kula igen,
men man kan inte ändra det fula man gjort,
man kan inte ge kulor igen,
att trösta barn som stelnat till män.


- Sten Selander

ligger under blommiga täcken och tittar ut på kistanatten.
övergångars tider har börjat och jag är 30 om nio år och 7 dagar. inte ens tio år.
ingen kris, eller så. mest bara en spännande tanke.

***

vet att jag måste börja fånga mig själv och se mig själv i vitögat nån gång. svårt. att känna på riktigt och att inte blunda. det är inte bara jag som ständigt blundar.

vi är nog många som hemligt hyllar våra skygglappar.

men jag dricker en klunk nattvatten och somnar om. det är ingen idé att ta i tu med livets slöjor just i denna stund. varför inte skjuta upp det lite till?

vi dansar vidare och växer oss äldre och visare.
isen börjar röra på sig, i kalla vårströmmar och allting annat rör sig också. vi rör oss på väg mot grönare, ljusare, mer blommande tider. det känns i kroppen, själen, omgivningen att allt strax slår ut. om en stund. ett tag.