ut med skräpet i mitt huvud.

när fötter somnar
springer vi snabbare
du lyfter mig till nya höjder
våningar

gröna tak och höga
nöjer oss inte med något mindre

vi är inte som vi borde
men vi borde vara.
du borde rädda mig
jag borde avsky dig

ingenting är som det ska

i fallskärmskaravaner rör vi oss bara
vapen i innerfickor
skaver mot smutsiga samveten och
kliniskt rena utopi-visioner

oberäknelig och svårflörtad
som årstiderna
nöjer oss aldrig med något annat

du visslar sorgsenheten ut
svårt att ta på som du
inte någon vet alla vet allt om mig

jag vill skala dig
du avlivar mig
på fina sätt.

gång på gång.