i natt är jag klarvaken och dödstrött.
klarvaket dödstrött på ytlighet. samhällets, människors, och kanske mest min egen. jag blir så obeskrivligt utmattad och frustrerad av detta gift som finns i mig, i mitt korrupta hjärta, mitt blod.
För trots allt; hur vi än försöker rymma från det som finns inom oss, så finns det alltid just där. Inom oss. Omöjligt att fly ifrån och det enda vi på riktigt kan lära oss att älska. Det är bara när vi släpper på ridåerna som vi faktiskt kan mötas.


det här blev ju en enda röra. men jag är pigg och jättesömnig och upprörd.
sov fint.