en klar dag ser man in i din själ
idag är det dimmigt

du trär av mig mina sorger
låter varje saltsprängd pärla
krossas

i mötet med den den svarta myllan under oss.
vinden dansar i ditt hår, och du är vackrare än tusen soluppgångar.

du bär mina läppar i din vänsterhand och formar dem till leenden
med alla minnen vi fortfarande minns.

hela världen skymmer men dina sträva händer är fasta runt min midja.
det ofrånkomliga mörkret kittlar smärtsamt min kind och jag borrar in mitt ansikte vid din nacke. du luktar fortfarande ljus och nyutslagen, som om du aldrig kommer ruttna.

vi krossas i mötet med det massiva mörka
en dimmig dag som denna.