den stora gula bollen i himlen steker mig och det är fint.
filosoferar rundor i mitt kringelikrokiga huvud och dess vrår
tänker bara på saker jag vill tänka på och låtsas som att allt annat helt enkelt inte finns.
det fungerar förvånansvärt bra och träden prasslar i en mild bris som flyger förbi,
jag kommer med slutna ögon på att det är ett ljuvligt ljud.
då glömmer jag att världen är orättvis.